Talen

Detta inlägg kommer uppdateras kontinuerligt.

Under demonstrationen stannade vi utanför ett hus som varit ockuperat, utanför stadshuset, ungdomsmottagningen och i närheten av universitetet. Här kommer vi posta talen.

—————————————————————————————————————

Talet utanför Stadshuset

“Kom nu systrar, brödrar och alla andra kamrater så går vi vidare! Framåt!”

På Stadshusets trappa hölls ett glad-ilsket tal om löneskillnader mellan kommunens manliga chefer och kvinnliga arbetare och om löneskillnader i allmänhet. Ungefär såhär lät det, i korthet:

Trots rörande enighet bland samtliga etablerade partier om att löneskillnaderna måste bort har kvinnor tjänat 83% av vad männen gjort  – och denna relativa skillnad har varit konstant de senaste tjugo åren. Snitt-mannen i Sverige tjänar 4300 kronor mer är snitt-kvinnan, och det är förstås en siffra som vi inte tar hänsyn till klasskillnader, men det gör förstås vi!

På en manlig kommundirektör, värd 81000 kronor i månaden, går det minst fyra utslitna städare, vårdbiträden eller undersköterskor – de flesta kvinnor. De senaste åren har man privatiserat ålderdomshem och gruppboenden och passat på att skära ner på personalen. Men på direktörerna skärs det inte. Lågavlönade deltidsarbetande kvinnor med pissiga vård- och omsorgslöner har oftast inte råd att köra bil, utan cyklar till jobbet, medan männen i kommuntoppen kör bil till “jobbet”. Vad händer när det blir snökaos? Jo, vägarna röjs så att de högavlönade männen kan komma fram i sina bilar. Drivorna hamnar på cykelbanorna där de lågavlönade kvinnorna ska cykla. Sorry, det fanns inga resurser över till era cykelbanor! Men kommundirektörer och politiker med feta löner har vi tydligen alltid råd med. Ja, som ni alla vet är det så mycket av det som är skevt som hänger ihop med vartannat. För att visa vad vi tycker om kommuntjänstemän och politiker som håller nere kvinnolönerna ger vi dem fingret! [Alla gav stadshuset fingret]
Kom nu systrar, brödrar och alla andra kamrater så går vi vidare! Framåt!

————————————————————————————————————————-

Talet utanför ett hus som ockuperades förra året

Varför är vi här idag? Vi är här för att vi kämpar för ett fritt rum där
inga ställs emot varandra på grund av deras könsidentitet eller
sexualitet. Den internationella kvinnodagen utlystes 1910 för att hedra
kvinnokampen. Detta skedde i dåtidens Folkets Hus i Köpenhamn, som senare
kom att bli känt som Ungdomshuset, ett fritt rum där alla etniciteter,
könsidentiteter och sexuella orienteringar accepterades. Det var en plats
där kvinnokampen inte längre skulle behövas. Det var ett fritt rum.

Men här i Lund, har har vi inget Ungdomshus. På den här platsen
ockuperades i November ett hus som döptes till Normlosa av näatverket
Hardqueer just for att få ett fritt rum for alla oavsett könsidentitet och
sexuell orientering - helt enkelt ett queer ställe, ett fritt rum. Men det
räcker inte med enbart ett sådant hus. Det är vi som äger staden och hela
Lund ska vara ett fritt rum!

Men kommunen och regeringen vill inte ha fria rum eftersom att de som har
makten gärna behåller den - de vill inte uppnå jämlikhet. De vill inte att
alla ska få tycka och göra som de vill. Nu har det gått hundra år av
internationellt hedrande av kvinnokampen, men vad har hänt? Vi har kommit
en bit på vägen men trots det står vi har idag med en lång bit framför
oss. Vi måste fortsatta vår kamp för jämlikhet.

Det har gått hundra år. Det här är våran stad. Det här är våra liv.
Politikerna företrader inte oss. Nu är det dags att ta saken i våra egna
händer!